Delphine de Vigan: No och jag (Sekwa förlag)
Trettonåriga Lou är överintelligent och bor med sin deprimerade mamma och sorgsna pappa i Paris. Två år yngre än alla andra i klassen tycker hon inte riktigt att hon passar in och hon är hemligt kär i Lucas, sämst i klassen men coolast. Ett infall att hålla ett föredrag om uteliggare gör att Lou börjar prata med No, en artonårig hemlös tjej. Det börjar som en intervju, men de två blir sedan vänner och Lou bestämmer sig för att rädda No och ge henne en familj och ett hem. Boken har sålt i 75 000 ex i Frankrike och fått flera priser. Jag gillar det lite pratiga sättet i berättelsen, som är både rolig och rörande mitt i det sorgliga. Trevligt att läsa för Paris-resenären.
Trettonåriga Lou är överintelligent och bor med sin deprimerade mamma och sorgsna pappa i Paris. Två år yngre än alla andra i klassen tycker hon inte riktigt att hon passar in och hon är hemligt kär i Lucas, sämst i klassen men coolast. Ett infall att hålla ett föredrag om uteliggare gör att Lou börjar prata med No, en artonårig hemlös tjej. Det börjar som en intervju, men de två blir sedan vänner och Lou bestämmer sig för att rädda No och ge henne en familj och ett hem. Boken har sålt i 75 000 ex i Frankrike och fått flera priser. Jag gillar det lite pratiga sättet i berättelsen, som är både rolig och rörande mitt i det sorgliga. Trevligt att läsa för Paris-resenären.
